Nervositet.

Jag är gjord av nervositet. Endast få timmar kan jag finna lugnet.
I morse kunde jag inte äta.
Magen är i uppror.
Få människor kan tänka klart när stressen sätter in. Då gäller bara överlevnad. Snabb energi. Eller som jag gör..spela död. Jag ger upp.
Det är på håret att jag vänder om med tavlorna. det är verkligen på håret att jag klarar att bli bedömd. Men det måste jag lära mig, annars kan jag säga hej då.
Jag önskar att han ska se min längtan efter att utvecklas. Alltså Läraren.
Jag försöker sitta stilla och hämta kraft. Jag vet att jag har kraft. Någonstans.
Sen poppar minnen upp från skoltiden. När jag helst av allt flydde. Varför betyder det så mycket att lärare säger vad de tycker? jag tror det är för att han har "makten" att ge mig tid.
Händerna skakar, saliven rinner segt. Ibland sväljer jag helt automatiskt flera gånger och jag kan inte hejda det fast jag vill, jag vill ha kontroll.
Ber en liten bön.