Hela världen rasar samman.

Tunnelbanan åker förbi örnsberg, axelsberg.
Människor gungar fram och tillbaka. En rosa klädd, tunn flicka sitter nära mig, kanske fyra steg ifrån.
Hennes kläder passar inte, de är för stora. Som om någon annan klätt henne. Som om hon inte brydde sig. Hon är nog 12 år.
Jag lägger speciellt märke till henne.Något jag ser.
Kan det vara i ögonen?
Hon sätter sig i sin pappas knä. Hon får en puss. Han drar hennes ansikte mot sig, pussar mer.
Sen skrattar dom. Hon rodnar. Hennes mamma sätter sig mittemot.
Och med ens känner jag, vet jag men vill inte lotsas om min känsla.
Så kyssar han hennes kind, tre fyra gånger med korta mellanrum.
Mälarhöjden....
Så kysser han henne närmare munnen. Suger på hennes kind. Hon tittar på mig.
Han smeker hennes lår. Alldeles för långt in, alldeles för nära. Hennes mamma sitter bara bredvid.
Bredäng.
"se upp för dörrarna, dörrarna stängs"
Och bort försvinner tåget. Jag tänker på henne, jag ville göra något. Jag ville visa att det finns en annan värld utanför.
Men jag blev 12 år igen.