Det är tungt att gå ibland...om inte hela tiden.
Som genom ett landskap med gödslade åkrar stinker skiten. När arbetsdagen är slut funderar jag på mig själv och en massa andra saker.
Hjärnan lägger pussel, bitar efter bitar...
Vad beror den här saken på? eller den här? Passar den ihop med en tredje eller fjärde sak?
Vem kan jag lita på?
Vad är makt? vad är lycka? ja allt sånt....larvigt...
Kanske borde allt vara klart?
Men ingenting är klart. Inget är "säkert" Det perfekta finns inte. Det saknar "plats" ändå tror man att det är det man ska uppnå.
Fulländad? knappast.
Det ä inte larvigt. Det är djupa frågor du ställer dig själv. Du ä e filosofiskt lagd person, precis som Carl. O jag tror det är nödvändigt att plocka fram de frågor man bär inom sig, om man ska arbeta m konst i nån form. Dä ä konstnärens uppgift att ställa frågor och ge sin del till svaren till oss andra. Dä ä eviga frågor som var o en som jobbar med konst får möjlighet att uttrycka vad vi bär inom oss ger vidare just vår del av svaren. Eviga frågor. Och svaren förändras samtidigt som man själv förändras av livet. Vi kan inte va fulländade, endast Jesus ä fulländad... För oss räcker det att vi att vi ä människor. Vi alla bidrar med vår del te svaren. Natti
SvaraRadera