längtan

Det känns som allt gungar fel...
Det känns i bröstet i lungorna. Det finns i talet, i mina ilskana ögon utan inkännande.
Jag letar förbryllat runt i minnet´, dagar tillbaka om det finns något som gör att jag känner sådant raseri.
Jag hittar det ganska snabbt. I en videofilm från förr.
Ändå klarar jag möta det svåra bättre nu. Tror jag.
Jag längtar tillbaka till skolan. Allt blir så mycket enklare då. Jag kan se mig i spegeln och känna respekt. Jag längtar efter Ricardo som lunkar omkring och bara finns där och som har sådan glädje och värme i sina ögon. Jag längtar efter steffi. Den speciella Steffi. Jag längtar efter mina klasskamrater. Jag längtar efter Gerald som samtalen alltid flyter med.
Det underbara i att bara kunna fråga, eller att prata samma språk. Att jag förstår...