stilebens helvetet

Att en människa kan fylla hela rummet med "döda kreativiteten".
Det är kanske bara jag som känner...vet inte.
Men att säga " man tror man ska göra mästerverk innan man lärt sig detta...dvs färglära.."
gör att jag slår bakut. Jag vägrar måla en enda kanna, durkslag, kopp eller ljusstake till.
Jag sitter ner..stirrar...
Kanske visste jag att det skulle bli såhär..lärare som måste racka ner på elever är det man får dras med. Massakern där ute. Dom finns överallt. De säger sig vilja hjälpa och att det är för vårt bästa.
Men jag vill ha tystnad..höra efter inifrån...se efter vad för slags kunskap jag behöver.
Nej tackar vet jag ödmjuka lärare. Lärare som är lyhörda. Vidsynta.
Min mamma berättade att Ivar Arosenius slängde stileben äpplena omkring sig.
Det är bra nära att jag också slänger den gula karaffen med bruna prickar ut över bergsklipporna i Sollentuna.
Jag kan förstå resonemanget om färgläran..men vill ha krativare stileben isåfall.
Och det ska jag ordna.