spännande.

Det är märkligt det här med bild, med uttrnyck. Jag startade med något jag trodde var "rätt" Något som liknade någon annans. Jag försökte "bli" någon annan, någon annans bildspråk på min duk.
Till viss del var det "mitt" men något saknades... Fram kommer det komma bilder som jag tror på och som är mina.
Det är lätt att följa strömmen och måla det man tror andra vill ha. Men egentligen så vill nog de "andra" se det som är eget. Det unika.
Jag vill se vem jag är här inuti. Vad de säger de där filurerna, figurerna och djuren.
Jag vill göra det enkelt för dem att uttrycka sig. Men släpper även fram de som är svår formliga, de som behöver mera tid.
Men mina bilder blir aldrig riktigt klara så som tiden aldrig riktigt slutar, kanske i små ögonblick då och då.
Det är spännande.