Tankar om morgonen

Tankarna går igenom och igenom igen. Trycker på knappen och spolar tillbaka...försöker minnas.
Försöker minnas ansiktet bakom fönstret, mitt ansikte, imman på glaset från utandningen. Frosten utanför.
Pudersnön som likt kristyr fastnat på träden.
Världen jag föddes till.
Jag har förlåtit.
Det märkliga är att först nu, kan jag se det klart. Jag ser alla ögon och smärtan och jag tar den på djupaste allvar. Den är verklig. Men jag har förlåtit.
Som i en film ser jag ansiktet, bakom glasrutan. Hopplösheten, men kanske en liten gnista.
Jag vill resa mig upp. Jag vill finna livet.
Jag vill vara hel så min dotter och man får känna mig.