samspel

En del människor kommer med glädjen. Människor som det lyser om , inifrån.

Jag fylls av livet, av allt det vackra.

Det rinner porlande bäckar i själen. Det gör mig frisk och ingenting gör längre ont.

Är det bara vad jag tror? Ska jag tro det jag ser?

Men förkylningar försvinner, tårar rinner, uttrycker glädje. Kroppen stabiliseras och jag blir visad det jag älskar. Och jag blir förstådd. Jag plockar inte längre mina ögonbryn som förr, tills inget blev kvar. Jag ser mig som jag verkligen är. Jag älskar utsikten över vattnet. Jag älskar när det är tyst och tankarna darrar i rummet. Ett tyst samspel.