Det här med att berätta att någon betyder mycket, det har jag missat som barn.
Jag missade att säga det jag ville säga, innan hon dog. Önskar att jag någon gång får säga det till henne.
Det finns så många egentligen. Jag ser dom klarare nu. Men då var det bara de som inte betydde något som jag strävade efter i tron att bli accepterad, sedd.
Så dum jag var.
Nu kan jag också se, de där människorna, kärleksfulla, givande, vänliga, varma...De värmer varje vrå av mig.
Men jag säger ingenting.
Jag är
Tyst.
Varför?
Så mycket det skulle glädja att säga det
Så...
Yasna. Du öppnar mitt hjärta.
Calle: Du har öppnar mitt hjärta och allt blir så varmt och fint. Jag älskar dig.
Karin W: Tack för att du visade mig sådan värme. Sådan respekt i mitt sökande,
Ricardo: Du värmer hjärtat, för du har sådan respekt och ödmjukhet.
Desiree´: Tack för all värme. Du ser när jag verkligen behöver den.
Maria J: Tack för alla de fina somrar vi hade när vi var små.
Caroline N: Du utsrålar sådan värme du också.
Mamma; Tack för ett öppnat hjärta och "vägen" tillbaka. Vi hittar värmen.
David: Tack för att du är min bror. Vi hittar också tillbaka snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack själv!
SvaraRadera