Respekt.

Det känns som om det är lite för lite utrymme. Om jag sitter med min lilla familj på en bänk kommer det någon och sätter sig bakom mig, lutar sig på mig som om det var en rättighet.
Jag visar tydligt att jag är besvärad. Ingen reaktion... det kommer fler och fler, trycker och tränger.
Jag behöver andas. Jag behöver vinden. Renhet.
Jag kommer från landet, visserligen ett ganska högljutt land, men ändå så fanns det utrymme, om jag minns rätt?
Men här...det ligger skräp på marken, fullt med skräp. Julgranen är vandaliserad, raketer skjuts utan respekt. Hundar bajsar på gräsmattan. Bilar kör för snabbt bland barn.
Restaurangen nerklottrad. Om och om igen.
Jag vill ha lugn och ro. Att det som skapas finns kvar för att skapa trivsel och respekt för varandra.
Men det som är, visar just motsatsen. Vi kan resa granen hur många gånger som helst. Nästa dag är den förstörd igen.