Längtan utan orsak

Längtan. jag känner tydligt just känslan längtan. Den sitter i halsen och under bröstbenet.
Det bultar.
Men jag vet inte efter vad.
Ögonen tåras.
Jag ställer mig i fönstret, tittar på träden, vinden, åskan. Längtar ut men ändå inte.
Jag ser molnen sänka sig, nästan bilda tromb, men höja sig igen, till skyar jag inte vet något om.
Kan det vara så att längtan har en form? För mig är den oformbar, svepande inuti bröstet. kanske gul.
Det behövs en hammare, för att hitta in. En hård...hammare.
Om jag ens då hittar Längtan. Om den ens går att ta på. Men finns, det gör den, fast den inte syns.