Idag bär det av till Terapeuten/läkaren. Har skrivit nr drömmar i en vecka nu. Drömmarna blir bara värre och värre.

Senaste drömmen var:

En tonåring går framför mig, solen lyser varmt, gatorna är fulla av liv, kaffekopparna klirrar på cafeerna. Jag går där med Calle. Tonårigen(en tjej) vänder sig om, hon bär ett barn, men det är ett dött, mörkrött, halvtorkat foster utan ögon. Hon är påväg att begrava det. Det är hennes sista farväl bara.

Sen slutar drömmen.

Terapeuten säger att det går att koppla drömmarna till min utveckling och var jag står i den. Var det liksom har "fastnat"

Jag går dit med skepsis ändå. Får se vad hon kan hjälpa mig med.