drömmar

jag har svårt att minnas mina drömmar nu...minns bara att människor kommer in utan att knacka. Jag erbjuder dem sängar, bär deras barn.
Någonstans trivs jag med det, att omge mig med människor. Jag är bara rädd att "ni" ska se mig sådan jag är. Rädd.
Rädd för känslor, rädd för närhet, rädd för skratt, rädd för att visa mig.
Jag behöver vägledning och som jag sa i förra inlägget en röst som låter i mörkret. Ensamhet föder ensamhet...eller?