När jag känner lukten av syrener tänker jag på Karin, min granne under min barndom.

Det var saft och kakor och bara roliga minnen.

Karin trodde på Gud.

Karin fanns alltid för mig.

När jag tänker tillbaka så gav hon mig en tro på det goda.

Jag var som insvept i godhet.

Det dök bara upp i minnet. Jag minns också att jag tänkte att när hon dör, hur ska jag då klara mig?

Nu lever hon inte längre. Men mycket påminner om henne.