Kan jag börja om?
För att göra det jag verkligen vill.
Av rädslor flydde jag Arvika.
Jag hade inget val. Trodde jag då.
Jag ville ta en genväg. En väg som räddade mitt liv. Men försakade annat.
Jag tänker att...kanske....kanske tar jag tillbaka "mitt" om jag söker den utbildning jag skulle sökt som tonåring.
Jag tänker ta tillbaka det jag förlorade. Jag vill ge mig själv en chans. Jag börjar där jag borde ha börjat för 10 år sen.
Kära Mariella! Du börjar där du borde börjat för 10 år sen, skriver du. Och jag börjar nu där jag borde börjat för 26 år sen... Det är aldrig för sent! Jag var 43 år när jag anmälde mej t musikskolan för att lära mej spela cello!
SvaraRaderaDet var toppen, men omständigheterna gjorde att jag inte kunde fortsätta. Jag inser NU att MUSIKEN är mycket viktigare för mej än jag insett! Viktigare än skrivandet faktiskt... Konstigt. Trodde aldrig nåt kunde kännas viktigare... Men det där att vi tycker vi BORDE börjat för 10 el 26 år sen - jag tror Gud vet vad han gör; vi får lita på det. Jag tror att NU är det rätt tid för dej. Och NU är det rätt tid för mej. NU först har vi gjort de erfarenheter vi måste ha för att kunna göra det vi ska hålla på med nu. Vi var inte "färdiga" innan. Livet måste sätta sina spår i oss för att vi ska kunna ge ut det vi vill av oss själva. Livet under de här åren har "rensat" oss och sopat undan en massa som vi av osäkerhet gått och dragits med. Nu är vi tuffare och vet vad vi vill, och - nu har vi lärt oss, dyrköpt, vad vi INTE vill. Att ta steget in i ett konstnärsliv kräver att man VET att det inte finns nåt alternativ för en. Och det vet man ju inte förrän man prövat på vad olika liv handlar om. För dej tog det 10 år. Var glad att det inte tog 26, som för mej... Fast jag har ju gjort en del, under åren, men jag slösade bort så många år... Det känns som en sorg. Men tänker: De här åren har gjort mej till den jag är. Jag behövde nog dem, för att bli stark. Nu känner jag mej superstark. Men jag gråter mycket. Jag har mycket inom mej som måste ut, så det är bara att tjuta på... Kärlek är inte ge och ta, som man brukar säga, utan ge och få, som nån sa. Mariella, vad glad jag är att du kom in på konstskolan! Jag sa ju det, efter det tidigare beskedet! Nåt annat är avsett för dej! Kram Lena.