Hela tiden har jag känt det i ryggen. Jag trodde konstnär inte "räknades"

Men hela tiden har jag "vetat" att jag skulle komma tillbaka till det.

Jag ville bli som "andra" och kämpande på, men hittade aldrig något lugn. Att göra något jag vantrivdes med skapade ångest och mindervärde. Nästan till en sådan grad att jag inte ville leva.

Så jag tänker fortsätta. Ge mig bara tid. Det kostar mer att låta bli.