Granne.

Det är märkligt att missa kärleken när den är precis "här"
Det känns plågsamt att ha missat att berätta det just den stunden i livet.
Jag minns min granne Karin allt mer ofta nu. Min barndomsgranne.Hon dyker upp med sin närvaro och jag saknar henne med hela kroppen, med hela själen. Älskade Karin. Jag vet att utan dig hade jag haft mycket mindre kärlek. Du lärde mig vad kärlek var. Du lärde mig att det finns så mycket glädje.
Jag var alltid välkommen. Till och med när du var stressad och hade folk på middag.
Jag fick se tv program som jag ville se även om du såg nyheter.
Jag sov alltid lugnt bredvid dig.
Alltid fick jag åka på din spark. Plocka bär med dig. eller göra saft. Aldrig skrek du på mig. Alltid visade du mig respekt hur liten jag än var.
Jag inser så sakta att du visade mig "vägen" Att du var den som fick mig att tro. Du sådde det lilla fröet som sa att jag var något värd.
Du sa " vem tror du har gjort detta vackra gröna grässtrå?"
Du är syrenblommor och kaffedoft. Du är kakor och tekakor. Du är tro ödmjukhet och godhet.
Du är självbehärskningen, friden, kärleken och tilliten.
Du är så älskad Karin.

(Bilden är tagen från Googel)