Längtan

Jag hade ingen aning att det var detta som var längtan.

bilder

Målandet täcker ett behov. Där kan jag själv måla mina bilder som jag vill ha dom. Jag kan själv placera pappa där jag vill. Jag frågar aldrig efter lov. Han frågade aldrig mig.
Nu längtar jag efter rött och blått och orange, vitt och svart.
Just nu är huset så tomt. Världen utanför också tom. Svarta individer rör sig som små prickar...Vem är jag? Jag har feber, tar tempen...ingen feber.
Vem är jag? Golvet är kallt. Jag fryser. Känner mig som i en much målning...skriet. Jag vill bara till skolan. Jag vill hälla färg. Jag vill rulla i den, skrapa med naglarna. Jag flyr bort.
Hjärtat värker efter att uttrycka bilder.

Är det så här det känns när hjärtat öppnas? Det inre barnets tårar rinner för det har längtat så.
Munnen börjar prata och berätta. Kroppen börjar röra sig. Händerna tillhör mig, de berättar något för mig.
Jag väntar på den dagen då jag bara öppnar dörren helt utan rädsla.

leka

Känslorna tar slut på mig. Känner så starkt för all konst jag ser.
Borde sova men tankarna snurrar. Ber om att alla känslostormar ska lägga sig så jag får sova.
Det är skönt att vara så nära mig själv dock.
Kroppen är bra märklig.
Jag trivs så bra här/där på skolan. Trots att jag håller på att tuppa av då och då av trötthet så ser jag ändå fram emot nästa dag.
Vem kommer in på duken? Vad säger dom? Vilka är dom och i vilken miljö?
Obegripligt att jag "tappade" bort min bildvärld under så många år. I den är allt tillåtet och jag kan "leka" hur jag vill.