Målandet täcker ett behov. Där kan jag själv måla mina bilder som jag vill ha dom. Jag kan själv placera pappa där jag vill. Jag frågar aldrig efter lov. Han frågade aldrig mig.
Nu längtar jag efter rött och blått och orange, vitt och svart.
Just nu är huset så tomt. Världen utanför också tom. Svarta individer rör sig som små prickar...Vem är jag? Jag har feber, tar tempen...ingen feber.
Vem är jag? Golvet är kallt. Jag fryser. Känner mig som i en much målning...skriet. Jag vill bara till skolan. Jag vill hälla färg. Jag vill rulla i den, skrapa med naglarna. Jag flyr bort.
Hjärtat värker efter att uttrycka bilder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar