fredag 28 augusti 2009

Jag letar. En del säger sluta "gräva runt" "sluta vara negativ"
Men om någon ropar i ditt öra dygnet runt. Om något tynger kroppen. Måste jag leta. För min skull och för min familjs. Gamla texter och brev ska letas fram...gamla bilder. Gamla dikter. Foton.
Allt för att förstå, sammanhang.

Jag ber varje dag att jag ska vara en bra mamma. Men ibland misslyckas jag.
Jag ber om förlåtelse. Hon är det finaste jag har. Lilla Elsa.
Han är en gåva liksom hon och är mig kär.

torsdag 27 augusti 2009

drömmar

jag har svårt att minnas mina drömmar nu...minns bara att människor kommer in utan att knacka. Jag erbjuder dem sängar, bär deras barn.
Någonstans trivs jag med det, att omge mig med människor. Jag är bara rädd att "ni" ska se mig sådan jag är. Rädd.
Rädd för känslor, rädd för närhet, rädd för skratt, rädd för att visa mig.
Jag behöver vägledning och som jag sa i förra inlägget en röst som låter i mörkret. Ensamhet föder ensamhet...eller?

drake

En gång tatuerade jag en arg drake på min vänstra axel. Denna skulle "väga" upp det "ynkliga" hos mig och påminna om att jag skulle vara lite mer "bitsk"
Min vänstra sida var ynklig, den var svag. Inte många egenskaper.
Terapeuten svarade...
- din vänstra axel symboliserar din mamma, det kvinnliga. Den högra din far. Det manliga.
Hon fortsatte
-Är det din önskan att mamma försvarat dig? Att hon sagt "sluta upp med det där? Är det din mammas ilska mot din pappa? som visas genom draken?"

- mm kanske...

terapi

I ett rum, vitt och med mjuka kuddar fick jag börja berätta.
Det var ganska svårt vissa stunder. Men det klarnade lite.
Jag är rädd att tappa greppet. Rädd för att tappa kontrollen. Det är mitt garnnysta som rullar ut genom rummet och leder till kärnan.
Det är rött, luddigt.
Denna människa drev mig fram. Här var inget rum med tystnad som sägs leda inåt. Jag kände mig inte ensam.
För det är i det tysta jag önskar höra en röst. En röst som säger att "du är inte ensam"
Många gånger i terapi har det varit tyst. I tystnaden hörs mörka djupa steg.Tystnaden är utsatthet. Tickandet av väggklockan. Ingen att ropa på. Ingen att våga fråga efter tröst.
Kuddar och fantasi blev en ventil.
Jag är noga med att berätta att jag inte vill lägga över skuld och att jag har samvete för mitt beteende.
Jag vill veta var ni andra "befinner er" och var jag är...
Jag vill slippa förvränga mig.
-vem är pappa? frågade hon...
-Min pappa är hatt, ilska och penslar.... den finaste bilden är svart vacker hatt och vit skjorta.
Det andra hopar sig.
-Mamma är det mjuka och det utsatta. Med ett inslag av "en del taggar" som från skogens grenar.
Idag bär det av till Terapeuten/läkaren. Har skrivit nr drömmar i en vecka nu. Drömmarna blir bara värre och värre.

Senaste drömmen var:

En tonåring går framför mig, solen lyser varmt, gatorna är fulla av liv, kaffekopparna klirrar på cafeerna. Jag går där med Calle. Tonårigen(en tjej) vänder sig om, hon bär ett barn, men det är ett dött, mörkrött, halvtorkat foster utan ögon. Hon är påväg att begrava det. Det är hennes sista farväl bara.

Sen slutar drömmen.

Terapeuten säger att det går att koppla drömmarna till min utveckling och var jag står i den. Var det liksom har "fastnat"

Jag går dit med skepsis ändå. Får se vad hon kan hjälpa mig med.

fredag 21 augusti 2009

samtal

Har kontaktat psykosomatiska smärtenheten.
Jag tror jag hittat något som kan vara till hjälp. Jag har ständig värk.
Kvinnan i luren sa...Om man aldrig känt att man blivid förstådd så talar kroppen sitt språk för att berätta sin historia. Varje del av sjukdomar har sina ord sin innebörd"
Händelser som sårat har sparats i "små lådor" i vårt undermedvetna. Dessa lådor skapar sjukdomar. Med hjälp av ögonrörelser (EMDR) kan man lösa upp negativa mönster och komma till förlåtelse och släppa det som gör ont. Med hjälp av drömmar ska hon tyda min process. Med hjälp av bilder jag ska måla.
Hennes "målande" samtal i telefonen var poetiskt och gjorde bilderna lätta att se och gör det lättare för mig att automatiskt tycka om henne.
Att ha långt till gråten sa hon kan betyda att såren är för djupa. jag vet inte. Jag vill bara inte vara ensam längre.


Hon sa en märklig sak. Hon sa att de som har tröst av bibeln löser lättare upp knutar


Är jag nyfrälst? Nej bara lugnare

torsdag 20 augusti 2009

Vet inte riktigt vart jag är påväg. Känner bara en stark drivkraft.

onsdag 19 augusti 2009

Taggar i hjärtat, jag trodde det bara gällde alla killar jag mött utan att ha kunnat "reda ut" vad som hände.
Men det gäller många fler.
Många kvinnor jag mött.
Vi satt och pratade om det, jag o en vän. En av de vänner som sitter hårt i hjärtat, djupt in.
Kanske för att hon inte dömt eller dömer mig. Iallafall känns det så. Långt, långt in.
Vi pratade om att man bör akta sitt hjärta, vårda det annars sårar man det. Det sitter som taggar, smärtan, om man släppt in någon för långt in som sedan sårar.
Jag har gjort det alldeles... för många gånger.
Alldeles för långt in. Älskat från djupet. Till slut bildas ju ärrvävnad som är svår att ta sig igenom.

Det gäller att välja rätt. Jag har gjort det.
I går kväll kände jag mig riktigt älskad av min man. Inte för att han inte visat det förr för det gör han ju ofta.

Jag tillät mig själv känna mig älskad.

Kanske kan jag läka alla röda små sticksår efter taggar.

tisdag 18 augusti 2009

Igår var det räddningen att du kom.
Att slippa vara rädd för att inte räcka till. För det känns som jag gör det hos dig.
Då åker alla rullgardiner upp och allt blir ljust. Tack.

fredag 14 augusti 2009

med tanke på filmen Antikrist.

Barn, det är den sista timmen, och alldeles som ni har hört att antikrist skall komma, så har det redan nu framträtt många antikrister; av detta inser vi att det är den sista timmen. 19 De har utgått från oss, men de hörde inte till oss; för om de hade hört till oss, skulle de ha stannat kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle avslöjas att inte alla hör till oss. 20 Och ni har en smörjelse från den helige; alla har ni kunskap. 21 Jag skriver till er, inte därför att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den och därför att ingen lögn har sin upprinnelse i sanningen.

johannes
Jag saknar en fader. En pappa emellanåt.
Älska inte världen, inte heller det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns kärleken till Fadern inte i honom, 16 ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen försvinner, och även dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt.

johannes evangeliet
”Vi har gemenskap med honom”, och vi ändå fortsätter att vandra i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han själv är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. "

Johannes evangeliet.

torsdag 13 augusti 2009

utan hud

Jag är tydligen en känslig människa. Millimeter tunnt skinn. Själen så gott som vidöppen, ibland.
Jag kan inte värja mig. Likt ett barn med starka sinnesintryck plågas näthinnorna då och då. Som en droppande kran. dropp, plopp, dropp plopp.
Jag försöker stänga av. Dra åt kranen och få det eviga flödet att avta.
När glaset är fullt av allt vatten rinner det över, blöter strumporna, blöter allt som vill vara torrt. Det är när man häller vattnet rätt det växer. Som i min blomkruka.
Men så är det inte nu. Magen skvallrar om att jag lever fel. magen skriker att jag ska ändra riktning.
Magen säger " snälla Mariellla, hör mig, lyssna på mig, jag kan berätta"
Men jag kan inte höra rösten, vad det är jag ska veta. När känslor pressas slutar kroppen fungera.
Kanske är detta ett skydd? Kanske är jag inte utan hud.

Längtan utan orsak

Längtan. jag känner tydligt just känslan längtan. Den sitter i halsen och under bröstbenet.
Det bultar.
Men jag vet inte efter vad.
Ögonen tåras.
Jag ställer mig i fönstret, tittar på träden, vinden, åskan. Längtar ut men ändå inte.
Jag ser molnen sänka sig, nästan bilda tromb, men höja sig igen, till skyar jag inte vet något om.
Kan det vara så att längtan har en form? För mig är den oformbar, svepande inuti bröstet. kanske gul.
Det behövs en hammare, för att hitta in. En hård...hammare.
Om jag ens då hittar Längtan. Om den ens går att ta på. Men finns, det gör den, fast den inte syns.