En natt drömde han att han gick längs en strand tillsammans med Gud. Från himmelen visades olika scener ur hans liv och varje scen lämnade två par fotspår i sanden, hans egna fotspår och Guds. När den sista scenen hade passerats tittade han bakåt för att se fotspåren. De följde parallellt längs med stranden utom vid några tillfällen då endast ett par fotspår syntes. Mannen såg också att detta skedde vid de svåraste och mest krävande delarna av hans liv. Han kände sig sviken och frågade Gud varför Gud hade låtit honom gå ensam under dessa svåra perioder i livet. Gud svarade honom:

”Kära barn, det var då jag bar dig.”